Bohm och hans världsbild david bohm var en av de främsta fysikerna under den senare hälften av 1900-talet.Han gjorde viktiga insatser inom studiet av plasmer, metaller och flytande helium.Till exempel var Bohm och Pines teori för elektroner i metaller den första teori som på ett koherent sätt kunde förklara stabilitet hos metaller.Bohm är också känd för sitt framgångsrika försök att efter diskussioner med Einstein ge en koherent tolkning av kvantteorin, samt för sitt arbete med att utveckla en mer generell världsbild som grundar sig på den moderna kvant-och relativitetsteorin (se t.ex.Bohms Wholeness and the Implicate Order).Filosofiskt började Bohm som en dialektisk materialist, en som betraktade religion som ett socialt fenomen.Under 1950-talet studerade han emellertid Hegel och blev i början av 1960-talet intresserad av den indiske tänkaren J. Krishnamurti.Även om Krishnamurti var starkt kritisk till organiserad religion, öppnade han -tillsammans med t.ex.Hegel och Whitehead -ändå vad som kan kallas en andlig dimension hos Bohm.En viktig faktor
Bosonisering är ett anmärkningsvärt fenomen som relaterar vissa fermioniska fältteorier och bosoniska fältteorier genom korrelationsfunktioner i de respektive modellerna. Denna avhandling behandlar de kritiska och nära-kritiska Isingmodellerna av de fermioniska modellerna och det Gaussiska fria fältet (GFF) och sine-Gordon modellen av de bosoniska modellerna. Ett djupgående verktyg för att studera dessa kvantfältteorier är operatorproduktexpansionen (OPE). Den ger information om vad som händer när punkter i två lokala fält sätts att slås samman. Ett sätt att studera expansionen är genom korrelationsfunktionen för produkten av dessa fält och några andra observabler. Den första artikeln handlar om bosonisering av den kritiska Isingmodellen. Kopplingen till GFF:et görs genom att konstruera vissa observabler i modellen, studera deras OPE:er och jämföra dem med kända OPE:er i den kritiska Isingmodellen. Den andra artikeln initierar studien av OPE:er i sine-Gordon modellen, specifikt för derivatafält i modellen. Den tredje artikeln behandlar bosonisering av den nära-kritiska Isingmodellen, i detta fall är kopplingen till sine-Gordon modellen vid den fria fermionpunkten. Bosoniseringsidentiteterna från den första artikeln används för att identifiera de korrekta observablerna.