Challenges
Datasets
Workspaces
Papers
Discussions
Leaderboard
Log inSign up
Challenges
Datasets
Workspaces
Papers
Discussions
Leaderboard
Blog
Job Board
Q3AS

© 2026 Aqora Quantum S.A.S.

TermsPrivacyLegal Notice

Kvantdatorn kommer (kanske) : En kvalitativ studie om riskbedömning och strategisk planering för framtidens kryptografi

Lucas Andersson, Loke Forsberg, William Vogel

Published Jan 1, 2026• 0 citations
OpenAlex

Abstract

Kvantdatorers snabba utveckling utgör ett fundamentalt hot mot dagens kryptografiska infrastruktur, särskilt mot asymmetriska algoritmer som säkrar digital kommunikation.Syftet med denna studie är att undersöka hur säkerhetsmedvetna organisationer uppfattar detta hot samt hur de förbereder sig för en övergång till postkvantkryptografi (PQC).Genom en kvalitativ metod baserad på semistrukturerade intervjuer med aktörer inom IT-säkerhet och finans, analyseras organisationernas riskbedömningar.Analysen genomförs deduktivt med teoretiska ramverk rörande framväxande teknologier och teknologiska diskontinuiteter.Resultatet visar att det råder en påtaglig osäkerhet kring tidslinjen för kvantdatorers kapacitet, vilket har skapat en strategisk avvaktan på marknaden.Trots en hög medvetenhet om risker som "store now, decrypt later", väljer organisationer att invänta etablerade standarder från organ som NIST innan större tekniska implementeringar genomförs.Studien drar slutsatsen att teknologin befinner sig i en jäsningstid, präglad av osäkerhet och ambiguitet.

Related papers

Representation of Quantum Algorithms with Symbolic Language and Simulation on Classical Computer

Peter Nyman

Utvecklandet av kvantdatorn är ett ytterst lovande projekt som kombinerar teoretisk och experimental kvantfysik, matematik, teori om kvantinformation och datalogi. Under första steget i utvecklandet av kvantdatorn låg huvudintresset på att skapa några algoritmer med framtida tillämpningar, klargöra grundläggande frågor och utveckla en experimentell teknologi för en leksakskvantdator som verkar på några kvantbitar. Då dominerade förväntningarna om snabba framsteg bland kvantforskare. Men det verkar som om dessa stora förväntningar inte har besannats helt. Många grundläggande och tekniska problem som dekoherens hos kvantbitarna och instabilitet i kvantstrukturen skapar redan vid ett litet antal register tvivel om en snabb utveckling av kvantdatorer som verkligen fungerar. Trots detta kan man inte förneka att stora framsteg gjorts inom kvantteknologin. Det råder givetvis ett stort gap mellan skapandet av en leksakskvantdator med 10-15 kvantregister och att t.ex. tillgodose de tekniska förutsättningarna för det projekt på 100 kvantregister som aviserades för några år sen i USA. Det är också uppenbart att svårigheterna ökar ickelinjärt med ökningen av antalet register. Därför är simulering av kvantdatorer i klassiska datorer en viktig del av kvantdatorprojektet. Självklart kan man inte förvänta sig att en kvantalgoritm skall lösa ett NP-problem i polynomisk tid i en klassisk dator. Detta är heller inte syftet med klassisk simulering. Den klassiska simuleringen av kvantdatorer kommer att täcka en del av gapet mellan den teoretiskt matematiska formuleringen av kvantmekaniken och ett förverkligande av en kvantdator. Ett av de viktigaste problemen i vetenskapen om kvantdatorn är att utveckla ett nytt symboliskt språk för kvantdatorerna och att anpassa redan existerande symboliska språk för klassiska datorer till kvantalgoritmer. Denna avhandling ägnas åt en anpassning av det symboliska språket Mathematica till kända kvantalgoritmer och motsvarande simulering i klassiska datorer. Konkret kommer vi att representera Simons algoritm, Deutsch-Joszas algoritm, Grovers algoritm, Shors algoritm och kvantfelrättande koder i det symboliska språket Mathematica. Vi använder samma stomme i alla dessa algoritmer. Denna stomme representerar de karaktäristiska egenskaperna i det symboliska språkets framställning av kvantdatorn och det är enkelt att inkludera denna stomme i framtida algoritmer.

•Jan 1, 2008•0 citations

Komponentanalys för integrerad kvantfotonik på chip

Sebastian Johnsen

Förmågan att styra naturen på den kvantmekaniska nivån lovar att möjliggöra tekniska innovationer långt utanför vad som är möjligt med dagens teknologi. Flera alternativ har förslagits för att genomföra detta däribland kvantfotoniken. Med möjligheten att bygga att bygga fononiska kretsar på chip går det att dra nytta av tillverkningstekniker som redan är väl utvecklade. Syftet med denna rapport är att analysera de komponenter som krävs för att bygga en kvantfotonisk krets på chip.

•Jan 1, 2019•0 citations

Retrieval of cavity embedded absorption spectrum for quantum memory applications

Robin Ekelund

Inom fältet kvantinformation behandlar man information med hjälp av så kallade kvantmekaniska system, vilket tillför både möjligheter och svårigheter i reella tillämpningar. Ett fundamentalt begrepp är den så kallade kvantbiten, eller qubit som den brukar omnämnas i engelsk litteratur, vilken är den grundläggande komponenten i vilken kvantinformation hanteras, som en direkt analog till biten i en klassisk dator. En klassisk bit har möjligheten att anta värdet ett eller noll, medan en kvantbit dessutom har möjligheten att anta båda dessa värden på en och samma gång i en godtycklig proportion, vilket framstår som obegripligt i förhållande till den klassiska värld som vi upplever. Denna egenskap erbjuder möjligheten att behandla information på ett fundamentallt annorlunda sätt än vad vi är vana vid. Exempel på tillämpningar är kvantdatorer och kvantkryptografi. Kvantdatorer kan utnyttjas för att lösa problem som för klassiska datorer är helt olösbara inom rimlig tid (t.ex. faktorisering av stora tal). Med kvantkryptografins hjälp kan vi dessutom skapa kommunikationskanaler som erbjuder i det närmaste fullständig säkerhet mot intrång vad gäller avlyssning. Denna rapporten har behandlat så kallade optiska kvantminnen, vilka har till syfte att lagra kvantinformation i form av fotoner, dvs. ljuspartiklar. Utförandet består av att en inkommande foton som innehåller en viss kvantbit, absorberas i ett medium och överför kvantinformationen till exciterade elektroner i lagrade joner av typen sällsynta jordartsmetaller. Kvantbiten ska sedan kunna återskapas genom att en ny foton sänds ut från jonerna, med ett identiskt kvantillstånd jämfört med den ursprungliga fotonen. I denna avhandling behandlar vi en viss typ av minnen där de olika specifika jonerna endast absorberar fotoner nära en viss motsvarande frekvens eller energi. På det stora hela ter sig detta i att vi får en fördelning när vi tittar på absorptionen som en funktion av frekvensen, vilket vi benämner som absorptionsspektrumet. Genom olika tekniker är det möjligt att i detalj utforma denna fördelning, vilket är avgörande för hur effektivt det optiska kvantmimmet i slutändan blir. Genom att dessutom omgärda det absorberande mediumet med två delvis genomskinliga speglar, är det möjligt att ytterligare förbättra prestandan på minnet (en kavitet har introducerats). Denna typ är under utveckling i Lund, och har redan i experiment visat hög potential. Detta komplement tillför dock ytterligare problem i den mån att speglarna döljer absorptionsspektrumet för den utsomstående observatören, till följd att vi förlorar kontroll över minnet och därmed inte kan uppnå minnets fulla kapacitet. Denna rapport har därför utvecklat en metod eller algoritm med syftet att lösa detta problem. Lösningen ter sig som så att genom att jämföra det elektriska fältet av en inkommande och reflekterad ljuspuls med hjälp av en algoritm, är det möjligt att indirekt klargöra utseendet på det i kaviteten existerande absorptionsspektrumet. I rapporten utveklades också en simulator med syftet att simulera det elektriska fältet inuti kaviteten, så att den utvecklade metoden kunde testas på den resulterande utdatan. Resultaten kunde bedömas som lovande då avvikelsen mellan det riktiga och det beräknade absorptionsspetrumet kunde sägas vara låg i de fall som undersöktes.

•Jan 1, 2014•0 citations

Engineering Resilient Quantum Randomness

Joakim Argillander

To my greatest surpriseiii POPULÄRVETENSKAPLIG SAMMANFATTNING Slumptal är en nödvändig resurs för många områden inom datavetenskapen och naturvetenskapen.De används för en mängd olika ändamål, såsom simuleringar, statistiska urval, spel och kryptografi.Traditionellt genereras slump i datorer ofta av pseudo-slumptalsgeneratorer (PRNG) vilka är mjukvarualgoritmer som producerar sekvenser av tal som verkar slumpmässiga men som i själva verket är deterministiska.Om tillräckligt mycket av det interna tillståndet i PRNG:n är känt kan framtida utdata förutsägas.Detta är särskilt problematiskt i kryptografiska tillämpningar, där systemets säkerhet är beroende av oförutsägbarheten hos slumpmässigt genererade lösenord och nycklar.Inom kryptografi är det också viktigt att de slumpmässiga talen är privata, vilket innebär att de inte får vara kända av en eventuell angripare.Konceptet privathet illustreras bäst av ett attackscenario där en angripare har förprogrammerat slumptalsgeneratorn att generera en (för angriparen) känd sekvens.Sekvensen kan då verka slumpmässig, även om den inte är privat, eftersom information om sekvensen finns både hos den legitima användaren och hos angriparen.Kvantmekaniken möjliggör ett fundamentalt annorlunda tillvägagångssätt för generering av slumpmässiga tal, eftersom det baserat på den inneboende osäkerheten i kvantmekaniska mätningar går att generera äkta slumptal.Kvantslumptalsgeneratorer (QRNG) utnyttjar den probabilistiska naturen hos kvantmekanik för att producera slumpmässiga tal som inte är förutsägbara, oavsett hur mycket vetskap man har om generatorn.De teoretiska ramverken inom kvantmekaniken ger också möjligheten att implementera moderna protokoll som kan certifiera att de genererade talen är privata, vilket säkerställer att QRNG:n är säker mot potentiella angripare.I denna avhandling presenterar vi bidrag till området fotoniska kvantslumptalsgeneratorer, med fokus på alternativa implementeringar av measurement-device-independent-protokoll (MDI-protokoll).Dessa protokoll syftar till att eliminera potentiella sårbarheter som är förknippade med mätapparaten som används i QRNG:n.Vi visar att fiberoptiska interferometrar är en lämplig plattform för att bereda kvanttillstånd för MDI-QRNG:er, och vi demonstrerar användandet av Sagnac-interferometrar som tillståndsberedningsenheter.Vi utforskar också nya plattformar såsom perovskitlysdioder för att utföra behandling av kvantinformation.Genom att kombinera experimentell innovation med moderna teoretiska metoder presenterar denna avhandling en serie framsteg som utmanar gränserna för kvantslumptalsgenerering.Avhandlingen visar att högkvalitativ, certifierbar och privat slump kan genereras med hjälp av tillgänglig och skalbar teknik, vilket banar väg för säker kryptografisk hårdvara som är motståndskraftig mot såväl klassiska angrepp som kvantangripare.

Linköping studies in science and technology. Dissertations•Aug 11, 2025•0 citations

Fysikkelevers forståelse av kvantefysikkens erkjennelsesmessige sider og dens prinsipielle brudd med klassisk fysikk - "Ja, ikke sant? Det er superfrustrerende!"

Henning Vinjusveen Myhrehagen

Denne oppgaven er et delprosjekt innenfor forsknings- og utviklingsprosjektet ReleKvant, et prosjekt som utvikler nettbaserte undervisningsressurser tilpasset læreplanens kompetansemål om kvantefysikk i programfaget Fysikk 2. I denne oppgaven undersøkes hvordan ReleKvant-prosjektets undervisningsressurser kan bidra til elevers forståelse av kvantefysikkens brudd med fundamentale prinsipper fra klassisk fysikk og kvantefysikkens erkjennelsesmessige sider. Det empiriske grunnlaget for denne undersøkelsen er i hovedsak elevers skriftlige og muntlige responser fra arbeidet med ressursene, samt fire gruppeintervjuer med fire elever i hver gruppe. Analysen av datamaterialet ledet til kategorier for elevers forståelse av prinsippene om kontinuitet og determinisme og hvordan disse prinsippene brytes i kvantefysikken, samt ni påstander om elevers oppfatninger av kvantefysikkens erkjennelsesmessige sider. Resultatene fra dette prosjektet tyder på at ReleKvants undervisningsressurser bidrar konstruktivt når det kommer til å fremme forståelse av kontinuitetsprinsippet og hvordan dette prinsippet brytes i kvantefysikk. Dette til tross for at mange elever forveksler ordet 'kvantisering' med 'kvantifisering'. Resultatene avdekket at elever ikke oppnår god nok forståelse av kvantefysikkens brudd med determinisme-prinsippet, og enkelte av elevers oppfatninger av kvantefysikkens erkjennelsesmessige sider er trivielle. Undervisningsressursene bidrar dermed ikke i tilstrekkelig grad til elevers forståelse av kvantefysikken og dens filosofiske grunnlag.

91•Jan 1, 2015•0 citations

Kvantealgoritmer

Ulrich B. Hoff

Artiklen giver en struktureret gennemgang af de centrale kvantealgoritmer og deres matematiske principper. Med udgangspunkt i Deutsch-Jozsa, Grover og Shor vises, hvordan kvantetilstandes evolution kan manipuleres til at frembringe konstruktiv interferens i de rette svar. Der introduceres også variationelle algoritmer som VQE og QAOA, der kombinerer klassisk optimering med kvantemålinger og er særligt relevante for nær-termiske kvanteprocessorer. Artiklen berører kompleksitetsklasser som BQP og NP og understreger, hvordan kvantealgoritmer ikke blot er hurtigere, men opererer i en helt anden beregningsmæssig struktur. En teknisk velskrevet introduktion til det algoritmiske landskab i kvantecomputing.

KVANT•Dec 1, 2023•0 citations
Kvantdatorers snabba utveckling utgör ett fundamentalt hot mot dagens kryptografiska infrastruktur, särskilt mot asymmetriska algoritmer som säkrar digital kommunikation.Syftet med denna studie är att undersöka hur säkerhetsmedvetna organisationer uppfattar detta hot samt hur de förbereder sig för en övergång till postkvantkryptografi (PQC).Genom en kvalitativ metod baserad på semistrukturerade intervjuer med aktörer inom IT-säkerhet och finans, analyseras organisationernas riskbedömningar.Analysen genomförs deduktivt med teoretiska ramverk rörande framväxande teknologier och teknologiska diskontinuiteter.Resultatet visar att det råder en påtaglig osäkerhet kring tidslinjen för kvantdatorers kapacitet, vilket har skapat en strategisk avvaktan på marknaden.Trots en hög medvetenhet om risker som "store now, decrypt later", väljer organisationer att invänta etablerade standarder från organ som NIST innan större tekniska implementeringar genomförs.Studien drar slutsatsen att teknologin befinner sig i en jäsningstid, präglad av osäkerhet och ambiguitet.
Utvecklandet av kvantdatorn är ett ytterst lovande projekt som kombinerar teoretisk och experimental kvantfysik, matematik, teori om kvantinformation och datalogi. Under första steget i utvecklandet av kvantdatorn låg huvudintresset på att skapa några algoritmer med framtida tillämpningar, klargöra grundläggande frågor och utveckla en experimentell teknologi för en leksakskvantdator som verkar på några kvantbitar. Då dominerade förväntningarna om snabba framsteg bland kvantforskare. Men det verkar som om dessa stora förväntningar inte har besannats helt. Många grundläggande och tekniska problem som dekoherens hos kvantbitarna och instabilitet i kvantstrukturen skapar redan vid ett litet antal register tvivel om en snabb utveckling av kvantdatorer som verkligen fungerar. Trots detta kan man inte förneka att stora framsteg gjorts inom kvantteknologin. Det råder givetvis ett stort gap mellan skapandet av en leksakskvantdator med 10-15 kvantregister och att t.ex. tillgodose de tekniska förutsättningarna för det projekt på 100 kvantregister som aviserades för några år sen i USA. Det är också uppenbart att svårigheterna ökar ickelinjärt med ökningen av antalet register. Därför är simulering av kvantdatorer i klassiska datorer en viktig del av kvantdatorprojektet. Självklart kan man inte förvänta sig att en kvantalgoritm skall lösa ett NP-problem i polynomisk tid i en klassisk dator. Detta är heller inte syftet med klassisk simulering. Den klassiska simuleringen av kvantdatorer kommer att täcka en del av gapet mellan den teoretiskt matematiska formuleringen av kvantmekaniken och ett förverkligande av en kvantdator. Ett av de viktigaste problemen i vetenskapen om kvantdatorn är att utveckla ett nytt symboliskt språk för kvantdatorerna och att anpassa redan existerande symboliska språk för klassiska datorer till kvantalgoritmer. Denna avhandling ägnas åt en anpassning av det symboliska språket Mathematica till kända kvantalgoritmer och motsvarande simulering i klassiska datorer. Konkret kommer vi att representera Simons algoritm, Deutsch-Joszas algoritm, Grovers algoritm, Shors algoritm och kvantfelrättande koder i det symboliska språket Mathematica. Vi använder samma stomme i alla dessa algoritmer. Denna stomme representerar de karaktäristiska egenskaperna i det symboliska språkets framställning av kvantdatorn och det är enkelt att inkludera denna stomme i framtida algoritmer.
Förmågan att styra naturen på den kvantmekaniska nivån lovar att möjliggöra tekniska innovationer långt utanför vad som är möjligt med dagens teknologi. Flera alternativ har förslagits för att genomföra detta däribland kvantfotoniken. Med möjligheten att bygga att bygga fononiska kretsar på chip går det att dra nytta av tillverkningstekniker som redan är väl utvecklade. Syftet med denna rapport är att analysera de komponenter som krävs för att bygga en kvantfotonisk krets på chip.
Inom fältet kvantinformation behandlar man information med hjälp av så kallade kvantmekaniska system, vilket tillför både möjligheter och svårigheter i reella tillämpningar. Ett fundamentalt begrepp är den så kallade kvantbiten, eller qubit som den brukar omnämnas i engelsk litteratur, vilken är den grundläggande komponenten i vilken kvantinformation hanteras, som en direkt analog till biten i en klassisk dator. En klassisk bit har möjligheten att anta värdet ett eller noll, medan en kvantbit dessutom har möjligheten att anta båda dessa värden på en och samma gång i en godtycklig proportion, vilket framstår som obegripligt i förhållande till den klassiska värld som vi upplever. Denna egenskap erbjuder möjligheten att behandla information på ett fundamentallt annorlunda sätt än vad vi är vana vid. Exempel på tillämpningar är kvantdatorer och kvantkryptografi. Kvantdatorer kan utnyttjas för att lösa problem som för klassiska datorer är helt olösbara inom rimlig tid (t.ex. faktorisering av stora tal). Med kvantkryptografins hjälp kan vi dessutom skapa kommunikationskanaler som erbjuder i det närmaste fullständig säkerhet mot intrång vad gäller avlyssning. Denna rapporten har behandlat så kallade optiska kvantminnen, vilka har till syfte att lagra kvantinformation i form av fotoner, dvs. ljuspartiklar. Utförandet består av att en inkommande foton som innehåller en viss kvantbit, absorberas i ett medium och överför kvantinformationen till exciterade elektroner i lagrade joner av typen sällsynta jordartsmetaller. Kvantbiten ska sedan kunna återskapas genom att en ny foton sänds ut från jonerna, med ett identiskt kvantillstånd jämfört med den ursprungliga fotonen. I denna avhandling behandlar vi en viss typ av minnen där de olika specifika jonerna endast absorberar fotoner nära en viss motsvarande frekvens eller energi. På det stora hela ter sig detta i att vi får en fördelning när vi tittar på absorptionen som en funktion av frekvensen, vilket vi benämner som absorptionsspektrumet. Genom olika tekniker är det möjligt att i detalj utforma denna fördelning, vilket är avgörande för hur effektivt det optiska kvantmimmet i slutändan blir. Genom att dessutom omgärda det absorberande mediumet med två delvis genomskinliga speglar, är det möjligt att ytterligare förbättra prestandan på minnet (en kavitet har introducerats). Denna typ är under utveckling i Lund, och har redan i experiment visat hög potential. Detta komplement tillför dock ytterligare problem i den mån att speglarna döljer absorptionsspektrumet för den utsomstående observatören, till följd att vi förlorar kontroll över minnet och därmed inte kan uppnå minnets fulla kapacitet. Denna rapport har därför utvecklat en metod eller algoritm med syftet att lösa detta problem. Lösningen ter sig som så att genom att jämföra det elektriska fältet av en inkommande och reflekterad ljuspuls med hjälp av en algoritm, är det möjligt att indirekt klargöra utseendet på det i kaviteten existerande absorptionsspektrumet. I rapporten utveklades också en simulator med syftet att simulera det elektriska fältet inuti kaviteten, så att den utvecklade metoden kunde testas på den resulterande utdatan. Resultaten kunde bedömas som lovande då avvikelsen mellan det riktiga och det beräknade absorptionsspetrumet kunde sägas vara låg i de fall som undersöktes.
To my greatest surpriseiii POPULÄRVETENSKAPLIG SAMMANFATTNING Slumptal är en nödvändig resurs för många områden inom datavetenskapen och naturvetenskapen.De används för en mängd olika ändamål, såsom simuleringar, statistiska urval, spel och kryptografi.Traditionellt genereras slump i datorer ofta av pseudo-slumptalsgeneratorer (PRNG) vilka är mjukvarualgoritmer som producerar sekvenser av tal som verkar slumpmässiga men som i själva verket är deterministiska.Om tillräckligt mycket av det interna tillståndet i PRNG:n är känt kan framtida utdata förutsägas.Detta är särskilt problematiskt i kryptografiska tillämpningar, där systemets säkerhet är beroende av oförutsägbarheten hos slumpmässigt genererade lösenord och nycklar.Inom kryptografi är det också viktigt att de slumpmässiga talen är privata, vilket innebär att de inte får vara kända av en eventuell angripare.Konceptet privathet illustreras bäst av ett attackscenario där en angripare har förprogrammerat slumptalsgeneratorn att generera en (för angriparen) känd sekvens.Sekvensen kan då verka slumpmässig, även om den inte är privat, eftersom information om sekvensen finns både hos den legitima användaren och hos angriparen.Kvantmekaniken möjliggör ett fundamentalt annorlunda tillvägagångssätt för generering av slumpmässiga tal, eftersom det baserat på den inneboende osäkerheten i kvantmekaniska mätningar går att generera äkta slumptal.Kvantslumptalsgeneratorer (QRNG) utnyttjar den probabilistiska naturen hos kvantmekanik för att producera slumpmässiga tal som inte är förutsägbara, oavsett hur mycket vetskap man har om generatorn.De teoretiska ramverken inom kvantmekaniken ger också möjligheten att implementera moderna protokoll som kan certifiera att de genererade talen är privata, vilket säkerställer att QRNG:n är säker mot potentiella angripare.I denna avhandling presenterar vi bidrag till området fotoniska kvantslumptalsgeneratorer, med fokus på alternativa implementeringar av measurement-device-independent-protokoll (MDI-protokoll).Dessa protokoll syftar till att eliminera potentiella sårbarheter som är förknippade med mätapparaten som används i QRNG:n.Vi visar att fiberoptiska interferometrar är en lämplig plattform för att bereda kvanttillstånd för MDI-QRNG:er, och vi demonstrerar användandet av Sagnac-interferometrar som tillståndsberedningsenheter.Vi utforskar också nya plattformar såsom perovskitlysdioder för att utföra behandling av kvantinformation.Genom att kombinera experimentell innovation med moderna teoretiska metoder presenterar denna avhandling en serie framsteg som utmanar gränserna för kvantslumptalsgenerering.Avhandlingen visar att högkvalitativ, certifierbar och privat slump kan genereras med hjälp av tillgänglig och skalbar teknik, vilket banar väg för säker kryptografisk hårdvara som är motståndskraftig mot såväl klassiska angrepp som kvantangripare.
Denne oppgaven er et delprosjekt innenfor forsknings- og utviklingsprosjektet ReleKvant, et prosjekt som utvikler nettbaserte undervisningsressurser tilpasset læreplanens kompetansemål om kvantefysikk i programfaget Fysikk 2. I denne oppgaven undersøkes hvordan ReleKvant-prosjektets undervisningsressurser kan bidra til elevers forståelse av kvantefysikkens brudd med fundamentale prinsipper fra klassisk fysikk og kvantefysikkens erkjennelsesmessige sider. Det empiriske grunnlaget for denne undersøkelsen er i hovedsak elevers skriftlige og muntlige responser fra arbeidet med ressursene, samt fire gruppeintervjuer med fire elever i hver gruppe. Analysen av datamaterialet ledet til kategorier for elevers forståelse av prinsippene om kontinuitet og determinisme og hvordan disse prinsippene brytes i kvantefysikken, samt ni påstander om elevers oppfatninger av kvantefysikkens erkjennelsesmessige sider. Resultatene fra dette prosjektet tyder på at ReleKvants undervisningsressurser bidrar konstruktivt når det kommer til å fremme forståelse av kontinuitetsprinsippet og hvordan dette prinsippet brytes i kvantefysikk. Dette til tross for at mange elever forveksler ordet 'kvantisering' med 'kvantifisering'. Resultatene avdekket at elever ikke oppnår god nok forståelse av kvantefysikkens brudd med determinisme-prinsippet, og enkelte av elevers oppfatninger av kvantefysikkens erkjennelsesmessige sider er trivielle. Undervisningsressursene bidrar dermed ikke i tilstrekkelig grad til elevers forståelse av kvantefysikken og dens filosofiske grunnlag.
Artiklen giver en struktureret gennemgang af de centrale kvantealgoritmer og deres matematiske principper. Med udgangspunkt i Deutsch-Jozsa, Grover og Shor vises, hvordan kvantetilstandes evolution kan manipuleres til at frembringe konstruktiv interferens i de rette svar. Der introduceres også variationelle algoritmer som VQE og QAOA, der kombinerer klassisk optimering med kvantemålinger og er særligt relevante for nær-termiske kvanteprocessorer. Artiklen berører kompleksitetsklasser som BQP og NP og understreger, hvordan kvantealgoritmer ikke blot er hurtigere, men opererer i en helt anden beregningsmæssig struktur. En teknisk velskrevet introduktion til det algoritmiske landskab i kvantecomputing.